allt är inte som det verkar...

Den obehagliga känslan sitter fortfarande kvar...

Va det så här jag hade tänkt mig? Är det så här det kommer att bli? Jag vet verkligen inte och jag vill nog inte heller ha det så här.. ångesten växer sig allt större inombords och jag kan inte stoppa den... rysningarna sprider sig över min kropp!

Min självkänsla och förståelse för andra är inte på topp idag så borde hålla mig undan från andra människor... tur att det bara är jag och pappa som är hemma för tillfället!

Självdisciplinen är iaf bättre idag då jag jag trotsade det tråkiga vädret och begav mig ut på en promenad.. är ju alltid något positivt!

är sjukt rastlös.. har varit det ända sen jag kom hem, underhåll mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0