A Little Girl in A Big World

Är jag förvånad? NEJ! Jag och Malin tog en sväng förbi hemköp ner på stan över lunchen idag för att få i oss något att äta och på vägen ut håller jag på med mobilen och missar sista trappsteget, trampar snett och faller ihop i en stor hög. Alla stirrar på mig men jag skriker bara på Malin att jag har ramlat så att hon inte går utan mig. Har nu jävligt ont i foten men den går ändå att gå på vilket känns skönt. Måste vara bättre imorgon så att jag kan träna!

Var länge sedan jag var så nervös som jag var idag men som tur är har jag min ängel till Carro som pratade med mig i telefonen för att jag skulle tänka på annat, vilket också hjälpte och nervositeten försvann. Vet inte vad jag tyckte om det hela och är svårt att säga om man gjorde ett bra intryck eller inte. Vad vill de ha egentligen? Hoppas iaf att jag inte gjorde bort mig helt men nu är det mig vi talar om så skulle inte förvåna mig om jag gjorde det. Visar sig väl i framtiden.....

Började ny kurs idag och vet inte riktigt vad jag tycker om den. Kändes som att kursansvariga behandlade oss som små barn som inte förstår någonting. Hallå vi ska ändå föreställa vuxna! Det som känns bra med kursen är att det inte är någon hemtenta och att vi går tillbaka till vår gamla klass, åtvidaberg-gruppen! Skönt att vi slipper köpa så mycket litteratur den här månaden, ger möjligheter för lite shopping. Väntar bara på den där jävla kåravgiftsavin så jag kan betala in den och sen registrera mig så att jag får mina pengar. Ska det vara så svårt att skicka ut den i tid så att vi studenter också kan få lite pengar att leva på? Kan man inte tänka ett steg längre ibland......